Små möten – stora resultat

Även de mest spontana och korta möten kan ge oss viktiga insikter, bekräftelser eller tecken på hur vi ska agera.

Mycket tankar har snurrat runt i mitt huvud de senaste dagarna. Vilken väg ska jag gå? Hur blir det då? Men hur hänger det ihop med det där andra? Jag trodde ju att jag var på rätt väg nu! Hur ska jag göra? Varför? Varför inte? Jag kände mig totalt förvirrad.

För att bli av med förvirringen tog jag hjälp att sortera mina tankar. Lösningen visade sig vara lika enkel som svår; att verkligen lyssna inåt och känna efter. Vad vill jag? Vad passar mig? Hur vill jag göra? Det innebär så klart också att inte lyssna på alla andras råd, att inte försöka pressa in min dröm och vision i någon annans koncept. Det vet jag ju egentligen sen tidigare, men ibland går jag ändå vilse i tankedjungeln.

Efter att ha känt efter några dagar och låtit det hela landa kändes allt lite tydligare. Konturerna började bli klarare. Jag kände att allt började falla på plats. Ändå fanns den där. Den där lilla oroliga rösten som undrar om det verkligen är rätt.

Så imorse hade jag ett möte. Ett helt vanligt möte med en en förälder på min dotters skolgård, mitt i lämningen. Vi sa hej och pratade lite, som man brukar göra. Ett kort och till synes litet möte. Men, innehållet i samtalet blev väldigt viktigt för mig. Det blev en bekräftelse på att jag tänkte rätt. Att mina funderingar, även om det kanske är lite ovanliga, faktiskt också passar in i ett mer traditionellt koncept (som i och för sig inte borde spela någon roll). Det handlar bara om att se det från ett annat håll. Att ha en annan synvinkel.

Stärkt av mötet, som en sista pusselbit och en bekräftelse, känner jag mig nu övertygad om vilken väg jag ska gå. Detaljerna är inte klara men jag vet att det löser sig. Att det blir bra. Jag ska bara börja gå på den nya vägen.

Kan möten du har ge dig vägledning om vad som är rätt (eller fel) för dig?