Nu och framåt!

 

Med en balans mellan att vara närvarande i nuet och ett positivt planerande framåt känner jag mig på helt rätt väg!

Mindfulness, förhållningssättet om att vara medvetet närvarande i nuet, har varit ett värdefullt verktyg för mig i min stresshantering och jag hade inte varit där jag är idag utan all den mindfulnessträning jag utfört.

Tidigare analyserade och ältade jag ständigt. Jag var i stort sett alltid antingen i det som skett och oroade mig för det eller i det som skulle komma och kände stress eller oro för det. Det gav mig såklart väldigt lite tid att faktiskt vara i och njuta av det som sker nu; den enda tidpunkt där glädjen skapas. Mindfulness har hjälp mig att se på mina känslor och tankar på ett mer objektivt sett och att förhålla mig till och acceptera det som sker på ett positivt sätt. Det har gett mig en mer avslappnad inställning och betydligt mer glädje i livet och det är jag oerhört tacksam för.

Mindfulness är dock inte det enda som hjälp mig att hantera min stress och leda mig själv på ett positivt sätt. De mer framåtsträvande verktygen som coaching och mental träning har varit minst lika viktiga för min personliga utveckling. Jag vill framåt. Jag vill utvecklas på många sätt.

Några av attityderna i mindfulness är att acceptera saker som de är, att vara helt i nuet och att inte sträva framåt. Det kan tyckas gå helt emot t.ex. coachingens principer att sätta mål, övervinna sina hinder och agera för att nå målen; d.v.s. starkt framåtsträvande. Men det handlar inte om antingen eller. Det handlar om att ha balans mellan dessa båda. Att se framåt men ändå njuta av nuet. Att planera framåt men ändå njuta av resan. Att sätta mål men ändå vara öppen för vad som sker.

Mitt i en mindfulnessmeditation där jag övar på att försöka hålla och återuppta fokus på min andning när tankarna kommer och går (för de gör de ju), kommer en tanke som jag stannar till vid. Det slår mig att jag numera nästan aldrig ältar eller oroar mig för sådant som skett; det jag faktiskt inte kan göra något åt. När min närvaro i nuet avbryts är det för att jag planerar framåt (medvetet eller omedvetet). Jag blir upprymd av denna insikt eftersom en balans mellan att njuta av nuet och att positivt planera för framtiden är precis det jag vill ha.

Var är du mest i dina tankar? I dåtid, nutid eller framtid? Vart vill du vara?
(Kommentera gärna)