Den jag är!

Den vi var som små – innan alla krav och måsten tillkom – visar ofta den vi egentligen är. När vi skalar av alla de krav, rädslor och skydd vi byggt upp kan vi hitta kärnan i vår personlighet, våra styrkor och våra drivkrafter.

När jag ser tillbaka på min tid i mellan- och högstadie tänker jag på mig själv som en sprallig, omtänksam och glad tjej. Jag tyckte om att vara spontan. Jag var kreativ. Jag tyckte om att spexa för vänner. Men sedan hände något.

I takt med att kraven ökade, försvann min glädje – och med den spralligheten, kreativiteten och de spontana infallen. Gymnasiet, juristlinjen, notarietjänstgöring, advokatbyrå och advokatexamen gjorde att kraven utifrån ökade. Men, än värre -jag satte upp allt fler krav på mig själv och skapade mig ett enormt kontrollbehov. Jag tappade bort både glädjen och mig själv. Allt som betydde något var att prestera, att se bra ut i andras ögon och att lyckas med det jag trodde att andra förväntade sig av mig. Bara vid enstaka tillfällen – när jag tillfälligt kände mig fri från krav, kontroll och prestation – kom mitt verkliga spralliga jag fram.

Rädslan för vad andra ska tycka om mig, rädslan för att misslyckas, rädslan för att inte se bra ut i andras ögon växte sig också allt starkare. Denna rädsla gjorde att jag begravde mig själv. Jag glömde bort vem jag egentligen är, vad jag egentligen tycker om och vad som egentligen driver mig.

När jag blev smärtsamt medveten om att jag behövde stanna upp, sakta ner och byta karriärväg visste jag inte vad jag ville. Jag hade ju under så lång tid bara gjort det som jag trodde förväntades av mig. Jag hade inte en aning om vad jag skulle göra; om jag fick välja. Till slut började min kärna långsamt visa sig och det blev tydligare och tydligare för mig vem jag är och vad jag ville göra. Men, jag vågade inte visa det fullt ut. Rädslan för vad andra ska tro och tycka var starkare än min vilja att älska mig själv. Kraven, kontrollen och rädslan märks i kroppen genom spänningar, värk och smärta.

Så vänder det. Något händer och jag inser. Jag får vara mig själv. Jag får släppa kontrollen. Jag får välja glädje framför prestation. Plötsligt faller allt på plats. Kraven släpper. Kroppen slappnar av. Allt blir så mycket enklare.

Jag kan sluta kontrollera. Jag kan sluta att försöka passa in. Jag kan sluta kämpa. Jag är fri.

Vad håller dig tillbaka?

Idag är det 2 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Lustigt nog handlade det om en önskan och vilja om att våga vara mig. Jag är glad att jag började blogga och det vill jag fira med dig som läser bloggen. Läs om mitt erbjudande i sidomenyn (du behöver då läsa på datorn) eller på  Sann Utvecklings hemsida.