Balans mellan planering och flexibilitet

Med en bra balans mellan å ena sidan målsättning och handlingsplaner och å andra sidan flexibilitet och närvaro i nuet får vi ofta det bästa förhållnings- och arbetssättet. 

Jag har alltid velat förstå hur allt fungerar och hänger ihop. Jag har alltid velat veta varför något är som det är och har analyserat saker in i minsta detalj. Jag fattade mina beslut utifrån hjärna och logik, oftast utan att bjuda in hjärta och känsla.

När jag började utbilda mig till mindfulnessinstruktör var jag fortfarande fast i mitt analyserande och hade väldigt svårt för att t.ex. bara notera vilka tankar jag hade, vilka känslor jag hade och hur jag reagerade. Jag ville alltid ta det ett steg längre, jag ville veta varför. Länge funderade jag på om mindfulness verkligen var ett förhållningssätt som jag kunde ställa mig bakom. Jag tyckte att coachning, som jag hade utbildat mig till tidigare var mer jag. I coachning var det naturligt att sätta mål, skapa handlingsplaner och målmedvetet ta alla de steg som behövdes för att nå framåt. Jag tyckte att det passade bättre ihop med min vilja att prestera och att  ständigt sträva framåt. Alltså hade jag svårt för mindfulnessens förhållningssätt att acceptera det som är och att vara här och nu. Jag fick inte ihop de två olika förhållningssätten; som jag tyckte var så olika och oförenliga.

Idag vet jag bättre, både genom mer kunskap och egen erfarenhet. Jag vet att jag behöver de båda förhållningssätten.

Å ena sidan behöver jag skapa motiverande mål så att jag har en riktning att gå mot, planera för att veta hur jag ska ta mig åt rätt och att hela tiden fråga mig själv vad jag behöver just nu för att må och prestera bra.

Å andra sidan behöver jag vara öppen för och acceptera det som sker (det blir ju inte alltid som planerat) samt vara närvarande i det jag gör.

Idag vet jag också att de båda förhållningssätten kompletterar varandra väldigt bra och inte alls behöver vara motstridiga. Det handlar bara om att använda det som passar bäst för det behov jag har just då.

Jag har en tendens att skynda iväg innan jag vet vart jag vill, att vilja så mycket, att prestera, att sträva framåt; utan att tänka på mitt behov av vila och reflektion. Då är behovet av mindfulnessträning och meditation otroligt värdefullt. Att stanna upp och njuta av det som faktiskt finns just nu. Det hjälper mig också att observera när jag springer på för fort och stressen smyger sig på. Samtidigt behöver jag reflektera över vad jag behöver och planera för  hur jag får det; t.ex. att planera in min mindfulnessträning så att den verkligen blir av.

Coachning hjälper mig att ta ut en riktning och att gå mot mitt mål. Mindfulness hjälper mig att känna lugn och glädje i nuet. (Målet kan ju dessutom vara att vara just närvarande i nuet.)

För mig är balansen mellan mindfulness och coachning lika viktigt som balansen mellan dag och natt, träning och vila, reflektion och planering, inne och ute, hjärta och hjärna, kropp och själ; o.s.v.

Hur får du balans?