Att inte göra något är också en bedrift

När jag skapar utrymme för att inte göra någonting alls sprider sig ett lugn och en trygghet. Jag förankrar känslan av tålamod och tillit.

Jag får en stund över. Jag har redan tagit det lugnt, mediterat och reflekterat över dagens utbildning. Så vad ska jag göra nu; det är frågan jag ställer mig själv. Jag tittar på dagboken. Jag funderar på om jag ska starta en ny ljudbok. Eller ska jag fortsätta läsa boken jag har med mig. Jag känner inte riktigt för något av det, och inget annat heller.

Så jag lutar mig bakåt och drar min stora sjal tätare omkring mig; och bestämmer mig för att inte göra någonting alls. Bara vara. Bara sitta i sängen och luta ryggen mot väggen.

Så skönt. Jag bara sitter så en stund, glad över att jag släpper tanken på att jag ”måste” göra något, ”måste” passa på att få något gjort. Istället bara ”är” jag.

Vad händer när du bara är en stund (helt utan fokus på något särskilt)?